Tidigare politikern om styrelsearbetet ”Oerhört viktigt att man är ett lag”

Efter 20 år som riksdagsledamot och över 30 styrelseuppdrag i bagaget, har Cecilia Magnusson tagit klivet in i en samfällighetsföreningens styrelse. 

– I ett styrelsearbete är det oerhört viktigt att man är ett lag, och inte sitter som ordförande och styr allt uppifrån. 

Hon har beskrivits som en expert på att utveckla både organisationer och människor. Med lång erfarenhet inom politik, styrelsearbete och näringsliv har Eriksbergs samfällighetsförening dragit vinstlotten – åtminstone i ett slags personvalslotteri. Sedan två år tillbaka är det nämligen Cecilia Magnusson som sitter vid rodret. Med det sagt ser hon inte styrelseuppdraget som ett individuellt uppdrag. I stället betonar hon vikten av ett lärande perspektiv, att utvecklas tillsammans och ta tillvara varandras erfarenheter.

– Ordförande måste vara ett bollplank för resten av styrelsens ledamöter i deras arbete, så att de växer och vågar ta ansvar, göra de uppgifter som styrelsen bestämt att de ska göra, och våga utmana styrelsen, säger Cecilia och fortsätter: 

– Det är viktigt att alla i styrelsen känner att de har en uppgift, och får accept för det de gör.

Cecilias yrkesbakgrund är gedigen. Riksdagsledamot för Moderaterna mellan 1998 och 2018, bland annat som ledamot i Krigsdelegationen och Justitieutskottet. Hon har suttit i samma rum som visselblåsaren Edward Snowden, och i dag är hon vice styrelseordförande för Göteborgs Hamn AB och styrelseordförande för Svenskt Friluftsliv samt ledamot av kommunfullmäktige i Göteborgs stad. Och så ordförande i Eriksbergs Samfällighetsförening, såklart. 

– Det måste finnas ett intresse för ett område för att jag ska kliva in någonstans. Det är min ledstjärna när jag väljer uppdrag, säger Cecilia Magnusson. 

Hon är också vigselförrättare i Göteborgs Stad. Exakt hur många vigslar det blir per år vet hon inte.

– Jag skulle uppskatta det till 150 per år. Jag blir ständigt kärleksbombad!  

Älvstranden, där Eriksbergs Samfällighetsförening är belägen, är ett gammalt hamn- och varvsområde längs Göta älv i Göteborg. Under större delen av 1900-talet låg här stora delar av stadens hamnverksamhet, särskilt skeppsvarv som Eriksbergsvarvet, Götaverken och Lindholmen. När varvsindustrin kollapsade på 1970- och 1980-talet stod stora delar av området övergivet. 

Sedan dess har Älvstranden genomgått en omfattande stadsomvandling, från tung industri till moderna stadsdelar med bostäder, kontor, skolor och promenadstråk längs vattnet. Projektet kallas ofta Älvstaden eller Älvstranden Utveckling, efter det kommunala bolaget som ansvarar för utvecklingen. Kvar från varvstiden står till exempel den 84 meter höga bockkranen.

Eriksbergs Samfällighetsförening byggdes 2007 och består av en diversifierad portfölj av fastighetsägare. Bostadsrättsföreningar, kommersiella fastigheter med hyresgäster och radhus. Cecilia satt redan i styrelsen i en av bostadsrättsföreningarna, och när hon fick frågan av samfällighetens valberedning tackade hon ja till ordförandeskapet, och avgick samtidigt ur bostadsrättsföreningens styrelse. 

– Men det är klart, det är en annan dimension än att sitta i bostadsrättsföreningens styrelse.

En av Sveriges största sopsugsanläggningar

Föreningen förvaltar bland annat mark -och grönområden, utebelysning, eldragningar i mark, träbryggor och konstnärlig utsmyckning längs med kajen, samt dagvattenledningar. Men föreningens allra största anläggning är sopsugen. Drygt 5 200 hushåll är påkopplade – alla betalar en avgift till föreningen – men ansvaret för att den fungerar ligger helt och hållet på Eriksbergs Samfällighetsförening. Företaget Envac sköter driften av anläggningen.

– Det är en av Sveriges största sopsugsanläggningar. Och jag har lärt mig väldigt mycket om sopsugsverksamhet under de senaste åren! Soptaxan för restavfall är jäkligt dyr, till exempel. Det är väldigt stor skillnad i kostnader beroende på vad man slänger i. 

För att verkligen förstå hur stora mängder avfall som passerar genom systemet varje år berättar Cecilia att om varje delägare i samfällighetsföreningen minskar sitt restavfall med bara ett kilo i veckan, exempelvis genom att sortera ut plast och matavfall, kan föreningen spara omkring en miljon kronor per år.

– Nu har vi tryckt upp klistermärken för att sätta på nederkanten av sopnedkasten för att få våra medlemmar att också förstå att de kan påverka kostnaderna för sina sopor. 

Som så många andra lyfter hon fram det ideella engagemanget som en framtida utmaning. Inte bara för samfällighetsföreningar, utan för föreningslivet generellt. Att hitta kompetenta individer som vill fortsätta utveckla och förvalta. 

– Behovet av större engagemang finns överallt, och det är ett arbete man behöver göra året om. För jag har ju inte tänkt att vara i samfällighetens ledning i evighet, utan det har en begränsad tidsperiod. När jag rör mig i området försöker jag alltid leta duktiga människor att slussa in genom valberedningen, säger hon.

Oroliga tider skapar större engagemang

En orolig omvärld kan dock ge nytt liv åt det ideella engagemanget, tror Cecilia. Allt fler inser att man inte alltid kan räkna med att någon annan ska lösa alla problem. Och det kanske ligger något i det. Forskning visar på att kriser ofta fungerar som en katalysator för civilt engagemang, och hur ideella organisationer lyckas mobilisera människor och skapa ett ökat engagemang i samhället.

– Jag hoppas att människor kommer till insikt att om det ska bli bra så får man sätta axeln till. 

Med över 20 år i riksdagen har hon upplevt det mesta. Den politiska höjdpunkten var regeringsskiftet 2006 med Fredrik Reinfeldt i spetsen. 

– Vi var ju så väl förberedda. Eftersom vi hade majoritet kunde vi också genomföra det vi hade sagt att vi skulle göra. Det var en väldigt rolig tid. 

En mer turbulent tid i karriären var efter en artikel i Dagens Nyheter 2014. I artikeln förespråkade hon ett nationellt förbud mot tiggeri. Reaktionerna lät inte vänta på sig – kritiken blev massiv. Nu, tolv år senare, blev frågan faktiskt en del av Tidöavtalet. Regeringen beslutade i september 2024 att tillsätta en utredning om hur ett nationellt tiggeriförbud skulle kunna utformas. Även om utredaren konstaterade att något förbud inte längre behövs, eftersom omfattningen av tiggeri har minskat kraftigt, känner Cecilia att hon var rätt ute redan då.

–  Det kändes bra i hjärta och själ. Men det är inte lätt att vara först, så är det. 

Saknar du politiken?

– 20 år i civiltjänst räcker, jag känner en väldig stolthet över det. Det var en fantastisk tid, och jag ångrar inte en sekund att jag åtog mig uppdraget. 

Det finns en tydlig parallell mellan arbetet i samfällighetens styrelse och det politiska uppdraget. I grunden handlar båda om att förändra och förbättra, i medborgarnas och medlemmarnas tjänst.

– Det är samma sak! Det är för andra du utför ditt uppdrag, och inte för ditt eget ego.

Just nu är hon inne på sitt andra år som styrelseordförande för Svenskt Friluftsliv, en nationell  branschorganisation som samlar 28 ideella medlemsorganisationer. Tillsammans representerar de omkring två miljoner medlemskap och bedriver verksamhet i nära 7 000 föreningar runt om i landet. Organisationens uppdrag är att stödja medlemsorganisationerna, driva friluftspolitik och skapa bättre förutsättningar för att fler människor ska kunna ta del av naturen. Det finns mycket arbete att göra, konstaterar Cecilia. 

– Jämför vi med idrotten har vi nästan två tredjedelar av antalet medlemmar som dem, men vi får inte i närheten av samma stöd från staten. 

Även om hon fortfarande håller ett högt tempo närmar hon sig den officiella pensionsåldern. På frågan om hon tänker varva ner, eller fortsätta i samma takt, blir svaret nyanserat. Men det ena kanske inte behöver inte utesluta det andra? 

– Jag tar ett år i taget. Jag håller på att rensa lite i mina engagemang nu, så att det inte är för spretigt. Jag har blivit farmor, så intresset för att hjälpa till med nya generationer är också väldigt stort.