Från Västerort till Värmdö. När flytten gick tvärs över Stockholm dröjde det inte länge innan Stefan Hasselblad tog plats i styrelsen. Dels för att kunna påverka området där barnbarnen kommer att tillbringa mycket tid, dels för att stärka gemenskapen i bostadsområdet.
Att han gick rakt in som ordförande säger något om engagemanget bland medlemmarna – ett engagemang Stefan nu vill öka. I dag håller han i ordförandeklubban med ambitionen att få fler att känna delaktighet i föreningen.
När Stefan Hasselblad flyttade in i föreningen dröjde det inte länge innan valberedningen knackade på dörren. Föreningen behövde någon som kunde ta ordförandeklubban, och Stefan började överväga om uppdraget kunde passa honom. Med erfarenhet från styrelsearbete i en bostadsrättsförening kände han sig trygg i delar av rollen, även om det också fanns nya frågor att sätta sig in i.
– Man måste sätta sig in i vad det är för åtagande man tar på sig. Vad förväntas av mig i den rollen? Jag hade inte bott i en samfällighet eller varit ordförande i en samfällighet tidigare. Så jag behövde förstå rollen innan jag tackade ja.
Som nybliven pensionär ville Stefan fylla dagarna med något meningsfullt. Styrelseuppdraget kom därför i rätt tid. Utöver engagemanget i samfällighetsföreningen är han även aktiv som fritidspolitiker i kommunen.
– Jag flyttade hit från Västerort och kände att jag inte bara ville stå vid grillen och gnälla på att saker inte fungerar. Så jag gjorde två saker: jag engagerade mig politiskt i kommunen och tog på mig styrelseuppdraget i föreningen.
Det var i samband med föreningens stämma som han till slut tog steget, efter att ha funderat igenom beslutet noggrant. Han såg det också som en naturlig väg in i gemenskapen i sitt nya bostadsområde.
– Jag tänkte nog att jag kan göra något bra av det här, både för mig och för samfälligheten. Men det finns alltid förväntningar på en ny ordförande, och jag ville förstå vilka de var. Sen tänkte jag, som man gör: hur svårt kan det vara?
Sophanteringen – en fråga utan svar
Föreningen brottas, liksom många andra, med hur den framtida sophanteringen ska lösas. Enligt de nya reglerna om förpackningsinsamling är det kommunerna som tar över ansvaret. I praktiken läggs dock ofta den konkreta lösningen på fastighetsägare och samfälligheter. Vissa föreningar kan använda befintliga lösningar, men för de flesta krävs att mark upplåts för en gemensam sopstation. I vissa fall kan det även bli aktuellt med en omprövning av anläggningsbeslutet.
– Antingen har jag tur och de inte avvecklar den närmaste återvinningsstationen, som vi har 200 meter att gå till. Då fortsätter jag gå dit. Eller så måste vi bygga något. Frågan måste hanteras på något sätt. Men det här är en liten samfällighet, vi har inte massa mark, utan bara ett litet grönområde som vi nu kanske måste bygga avfallshantering på. Och det blir fler sopbilar som ska in och åka på våra gator, vilket jag tycker är uselt.
Fem frågor till Stefan Hasselblad
Tar styrelseuppdraget mycket tid?
– Nej, det är ganska enkelt att göra. Jag tycker det är värt det.
Hur ser styrelsesammansättningen ut i dag?
– Vi var fyra men nu är vi tre. Vi sa att det räcker. Behövs det så adjungerar vi någon. Vi ska inte tära för mycket på medlemmarna i onödan.
Hur kommer det sig att du ville ta det här uppdraget?
– När jag flyttade från Västerort till Värmdö kände jag att här ska jag bo ett tag. Jag har barn och barnbarn som också har flyttat hit och kommer att växa upp här. Då vill jag inte bara stå vid grillen och gnälla på att saker inte fungerar. Jag har fyllt 70 och slutat arbeta – jag har tiden för det.
Du har också startat en informationskanal?
– Ja, jag startade ett litet nyhetsblad som heter Seglarbladet, eftersom samfälligheten heter Seglarbyn. Det är ett vanligt papper som ser ut som en liten tidning. Där skriver jag om föreningens avtal, gästparkeringen och så vidare. Det delar jag ut fysiskt i brevlådan till alla medlemmar.
Är huvudfokus att öka engagemanget?
– Ja, göra det så att det känns kul. När vi behöver byta någon i styrelsen ska det vara lätt att få någon att säga ja. Det blir enklare om det redan finns ett högt engagemang.
I dag har föreningen nedgrävda sopkassuner, en lösning som enligt Stefan fungerar väl. Nu kan föreningen ändå behöva ordna nya sopstationer för att möta kommunens krav.
– Det är en bra lösning för oss och de tar inte jättemycket plats ovan jord. Men antagligen måste vi göra något mer, eller köpa nya kärl med en träöverbyggnad runt. Någonting måste vi förmodligen göra, beroende på hur beslutet blir.
Värmdö kommun har ännu inte meddelat hur det ska se ut för föreningen.
– Vi hade två personer som kom ut och tittade på vår förening, men än så länge vet vi inte hur det blir. Så vi har avvaktat och inte gjort något aktivt än.
Stefan riktar skarp kritik mot hur den nya regleringen har utformats och hur kommunerna valt att tillämpa den.
– Det är ju helt sjukt. Allting annat centraliserar vi för att det är bra för ekonomi och miljö. Här ska vi i stället decentralisera ett av våra stora system. Nu ska sopbilar börja åka runt inne i området, där det leker massor av barn. Det är helt galet.
Frågan om finansiering är ännu inte löst, men Stefan är optimistisk.
– Vi har faktiskt en underhållsfond som jag skulle kunna använda mig av. Men jag hoppas kunna klara det här utan att höja uttaxeringen. Det är min ambition.
Gemenskap som strategi
Samtidigt går det att se en röd tråd i de uppdrag Stefan Hasselblad tar på sig. Det handlar om engagemang där han får vara med och påverka, förbättra och bidra till att göra närområdet bättre.
– Många jämnåriga frågar varför jag håller på med sånt här. De går och spelar golf i stället. Jag känner att det är helt meningslöst att gå på en golfbana utan jag vill påverka. Alla förstår sig inte på mig.
Stefans engagemang har redan satt avtryck i styrelsearbetet. För att stärka gemenskapen har han, utöver de traditionella städdagarna, tagit initiativ till en sommarfest för alla medlemmar. Med korvgrillning, lekar för barnen och något att dricka för de vuxna skapas en mötesplats där grannar kan lära känna varandra.
– Den är helt frikopplad från föreningen, det är jag som håller ihop det. Vi bär ut bord och stolar, grillar och äter. I år ordnade jag en skattjakt för barnen. Det kan vara hur fånigt som helst, men det blir väldigt trevligt. Och föräldrarna är glada!
Bakom sommarnöjet finns en tydlig tanke.
– När vi behöver byta ut en ledamot i styrelsen ska det vara lätt att få någon att säga ja. Det blir enklare om det redan finns ett högt engagemang i föreningen.
När fler engagerar sig, oavsett om det är genom att hjälpa till på städdagar eller ta en plats i styrelsen, minskar också risken för konflikter, menar Stefan.
– Delägarna ska känna att det händer grejer och att de får vara med. Jag vill undvika att det blir vi mot dem. Det ska vara balans och transparens. Alla ska vara med.
