Vad är ett rimligt arvode? Ska det ens utgå något? Vem bestämmer det, och på vilka grunder? Frågorna är många – och svaren inte så enkla. Det handlar om arvodets storlek, men också om det ska uppfattas symboliskt eller som en betalning för utfört arbete. Och så finns en del skattefrågor att ta hänsyn till.
Historiskt sett har engagemanget i en mindre samfällighetsförening på en mindre ort ofta varit ett slags plikt – ungefär som att turas om att klippa gräset i sommarstugeområdet. Att sitta i styrelsen sågs inte som ett uppdrag i egentlig mening, utan som en nödvändig insats för det gemensamma. Man tog ansvar för att det skulle fungera, och nöjde sig med att få ett tack vid stämman och kanske en ask Merci-choklad.
Allt fler har fullt upp i vardagen och är ovilliga att lägga tid på föreningsarbete utan någon form av kompensation. Samtidigt blir samfällighetsföreningars uppgifter alltmer komplexa: nya lagar, digitala föreningsstämmor, energifrågor, laddboxar, frågor om andelstal. Det är inte ovanligt att vissa uppdrag kräver både kompetens och ansvar.
Ett vanligt alternativ är att arvodet fastställs i funktion av prisbasbeloppet, till exempel 10 procent av prisbasbeloppet, till ordföranden. Det ger automatisk indexuppräkning så att man inte behöver ta beslut vid varje ordinarie föreningsstämma.
Vem beslutar vad?
Det är föreningsstämman som beslutar om arvodet. Vanligtvis beslutar stämman om det totala arvodet, men överlåter åt styrelsen att själv fördela det. Det är ofta klokt – i vissa fall har ordföranden gjort mer än kassören, i andra fall tvärtom. Detta känner stämmodeltagarna sällan till i detalj.
Allt styrelsearvode är skattepliktigt som inkomst av tjänst, oavsett om det handlar om 500 kr eller 15 000 kr. Föreningen får inte försöka dölja arvodet genom att sänka uttaxeringen. Det är skattefusk. Om arvodet till en viss person är under 1 000 kr per år finns det inget krav på skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter. För arvoden mellan 100 och 999 kronor ska dock föreningen dock lämna kontrolluppgift till Skatteverket. Vid högre belopp än 999 kronor gäller full rapporteringsskyldighet – även för samfällighetsföreningar. Men även de lägre beloppen skattepliktiga för mottagaren.
Och nej, arvodet får inte faktureras via enskild firma eller aktiebolag – även om mottagaren har F-skatt. Skatteverket betraktar nämligen styrelseuppdrag som personliga. Det vore dessutom ofördelaktigt, eftersom det i så fall skulle bli moms på arvodet – en moms som samfällighetsföreningen inte får lyfta.
Till sist återstår den kanske viktigaste frågan: Är styrelsearvodet ett tack – eller en ersättning för arbete?
Förmodligen lite av båda. Men min erfarenhet är att ett välbalanserat arvode inte skapar problem – det löser dem. En förening där styrelsen känner sig uppskattad fungerar bättre. Och det är billigare än en förening där ingen vill ta ansvar och Länsstyrelsen kanske tvingas tillsätta ledamöter. Man bör också beakta att alternativet att anlita utomstående för exempelvis bokföring, städning, tillsyn, också är kostsamt.
Så hellre ett rimligt arvode som signalerar respekt än noll kronor och ”vi gör det för gemenskapen”.
Vem ska ta initiativet
Det är knappast medlemmarna som tar initiativet till ett höjt arvode, utan det blir styrelsen som får tala i egen sak. En del tycker att det är genant, att det verkar sniket att vilja ha mer pengar. Men så ska man absolut inte resonera. Om styrelsen anser att arvodet ska höjas, ska frågan läggas fram på stämman, som ju är den som beslutar.
Och där bör styrelsen lägga fram sitt förslag och därefter lämna lokalen under själva beslutet, så att det inte uppkommer misstankar om jäv.
