När det kommer till drift och underhåll av enskilda vägar under vinterhalvåret finns det en del att tänka på. Emil Svedin, Utredare Enskilda Vägar på Trafikverket, berättar att det faktiskt är stadgarna som avgör när vägen ska plogas, men har det snöat över fem centimeter är det dock rimligt att ploga vägarna.
Det är också viktigt att tänka på att inte överploga vägarna, det vill säga ploga bredare än själva vägen.
– Överplogar man vägarna är risken för avåkningar stor då det kan ge känslan att vägen är bredare än vad den egentligen är, säger Emil Svedin.
Vid större snöfall plogar man oftast i två omgångar – först för att få körbanan fri från snö, och sedan plogar man hela vägen inklusive till exempel mötesplatser, busshållplatser. Det är dessutom ägaren av den mindre vägen som ansvarar för att det inte bildas en snövall i anslutning till en större väg.
– Det här utreddes i samband när väglagen togs fram i början på 70-talet, då fördes en diskussion i denna fråga. Ett resonemang fördes i förarbetet till lagen rörande plogvallar vid enskilda utfarter. Man valde att hålla kvar vid ordningen att väghållaren inte har ansvar för plogvallarna. Man ansåg det orimligt ur resurssynpunkt.
När det kommer till utmärkning måste de vara någorlunda slittåliga. De ska bland annat kunna stå emot snösprutet från trafikanter, men också från plogen i samband vid plogningen. De får inte heller vara farligt för trafikanter att köra på en utmärkning.
– Utmärkningen ska avgränsa den del av vägen som ska vara plogad. Hinder som bör markeras är räcken, start och avslut. Har man andra hinder, till exempel kantsten, kan man även sätta ut markeringar där. En lämplig markering för hinder är två markeringskäppar intill varandra, varav den ena står rakt upp och den andra lutar cirka tio grader utåt från vägbanan.
Läs även: Förläng livslängden på vägen med löpande underhåll
Tidsmässigt är det bra att sätta ut markeringar innan tjälen har satt sig i vägkroppen. Snöstören, alltså utmarkeringen, bör vara placerade parvis på båda sidor av vägen. För att säkerställa att utmärkningarna syns i både mörker och i snöfall rekommenderar Emil Svedin stolpar med reflexer på.
– I snäva kurvor och vid vägskäl kan det behövas tätare markeringar. Avståndet bör inte vara längre än 50 meter mellan markeringarna på raksträckor, men vid kurvor kan dem sitta tätare. På vägar där risken för snödrev är stor krävs det också tätare markering.
Om markeringar skadas under vintersäsongen, oavsett vad som föranleder skadan, ligger det på styrelsen att komplettera markeringen snabbt. Det kan också vara aktuellt att torka av reflexer löpande under vintern för att de ska synas.
– Vem som ersätter eller återställer skadade hinder, eller maskin, görs lämpligen upp mellan föreningen och entreprenör i upphandlingen.
Men det är också viktigt att alltid ha en färsk status på vägarna. Vid kraftiga väderomslag skadar det inte att göra en översyn av föreningens vägar.
– Se till exempel till att snövallarna inte blir för höga vid korsningarna så att sikten skyms, säger Emil Svedin.
Vilken utrustning är bra om man som förening själva plogar vägarna?
– Det beror på vilket typ av fordon man har tänkt använda sig av. Frontplog brukar vara standard, det går även att använda sig av en sidvinge för att få bort snön bättre.
Hur bekämpar man isskikt och kraftig halka på sina vägar?
Man kan isriva med hyvel eller med en lastbil utrustad med ett hyvelblad. Halkbekämpning görs kontinuerligt med sand, alternativ med grövre fraktion på materialet.
Hur kommer det sig att mer sand inte hjälper mer mot halkan?
Det beror oftast på att sanden har rullat av vägen eller att sanden blivit täckt av is. Går man upp i fraktion på materialet tar det längre tid innan isen gjort att friktionen försvunnit. Man bör sätta ut varning för stenskott om man går upp till 0.16 mm i kornstorlek.
Hur kan föreningen ge plogaren bättre förutsättningar för att göra ett bra jobb?
Man kan gå igenom vägsträckorna innan uppdraget börjar och har en dialog om entreprenören har några funderingar inför uppdraget.