En gemensamhetsanläggning kan enbart inrättas för ändamål av stadigvarande betydelse. Något krav uppställs inte på att ändamålet för all framtid ska tillgodoses med just den aktuella anläggningen. Om man kan förutse att en anläggning inom en överskådlig tid kommer att bli överflödig kan tiden för anläggningens bestånd begränsas.
Huvudregeln om att en gemensamhetsanläggning långsiktigt ska tillgodose en fastighets behov av samverkan för visst ändamål innebär att fastigheters delaktighet i en gemensamhetsanläggning normalt är ett långt äktenskap. Men som i vissa äktenskap händer det att man växer ifrån varandra.
Ändrade förhållanden kan uppkomma, och en fastighet som en gång i tiden hade behov av en gemensamhetsanläggning kan nu ha behovet löst på annat sätt. Det kan då finnas anledning för fastigheten att utträda ur gemensamhetsanläggning.
En möjlighet till utträde regleras i 43 § anläggningslagen. Enligt bestämmelsen kan en fastighet utträda ur en gemensamhetsanläggning genom en överenskommelse som träffas mellan fastighetens ägare och samfällighetsföreningens styrelse. Är gemensamhetsanläggningen delägarförvaltad träffas överenskommelsen mellan fastighetens ägare och övriga delägare i gemensamhetsanläggningen.
Överenskommelsen ska godkännas av Lantmäterimyndigheten. De ska också lämna ett godkännande om det är uppenbart att överenskommelsen inte strider mot anläggningslagen. En överenskommelse som godkänts får samma verkan som ett beslut vid en ny anläggningsförrättning.
För att en överenskommelse ska tas upp till prövning ska den bland annat innehålla information om parterna, vilka fastigheter och vilken gemensamhetsanläggning som berörs, vilken ersättning som parterna kommit överens om och vem eller vilka som ska betala lantmäterimyndighetens kostnader för hantering av ärendet. Överenskommelsen ska dessutom vara undertecknad av behöriga parter.
Ägaren till den fastighet som utträder ska få ersättning av övriga delägare för den andel i överskottet som han eller hon förlorar genom utträdet. Om det i stället finns ett underskott ska fastighetsägaren ge ersättning till övriga delägare för sin andel i underskottet. I fråga om gemensamhetsanläggningar som förvaltas av samfällighetsföreningen anses överskottet eller underskottet vara skillnaden mellan värdet av anläggningen och föreningens tillgångar, å ena sidan, samt föreningens skulder, å andra sidan. Detta innebär att uppgifter om föreningens tillgångar och skulder ska lämnas in till Lantmäterimyndigheten tillsammans med överenskommelsen.
Anläggningslagens ersättningsregler kan inte avtalas bort. Den överenskomna ersättningen ska alltså följa den tidigare beskrivna beräkningsmetoden. I annat fall kan Lantmäterimyndigheten inte godkänna överenskommelsen. I praktiken är det vanligt att parterna ”höftar till” med ett ersättningsbelopp, vilket alltså inte är rättsenligt.
En överenskommelse godkänns genom ett skriftligt beslut av Lantmäterimyndigheten. Ett beslut om att godkänna, eller att vägra godkänna en överenskommelse, kan överklagas av bland annat den som är part i överenskommelsen. Överklagandefristen är fyra veckor – räknat från dagen för Lantmäterimyndighetens beslut.