För första gången i sitt liv har Sophia Sundberg tagit klivet in i samfälligheternas styrelsevärld. Med en stark önskan att lära sig nytt och en villighet att dela med sig av kunskap och erfarenheter hoppas hon kunna bidra till ett ännu bättre bostadsområde för sig själv och sina grannar. Men vad är det som driver en så redan engagerad människa till att fortsätta ta sig an nya utmaningar och ideella uppdrag?
– Det handlar om en önskan, eller kanske snarare ett behov, att få dela med mig av min erfarenhet, kunskap och det nätverk jag byggt upp under väldigt många år. Behovet att utvecklas har följt mig hela livet. Jag har hela tiden velat lära mig mer och jag vill bygga på mina kunskSophia Sundberg tar plats i samfällighetsstyrelse för första gången
aper, säger Sophia Sundberg.
Hon har alltid varit en driven person, och redan som 14-årig stod hon och sålde saft och kakor till områdets boende. Det var starten på en lång karriär inom egenföretagande och styrelseuppdrag. Sen dess har hon drivit konsultbolag, suttit som vd på ett par bolag och engagerat sig i styrelsearbetet, både professionellt och ideellt. Viljan att hela tiden dissekera nya ämnen och områden har dessutom resulterat i en gedigen kunskapsbank, tack vare just en nyfikenhet som aldrig riktigt tar slut.
– Oavsett vad jag ger mig in på så går jag all-in, säger Sophia Sundberg och fortsätter:
– Jag brukar säga att jag expert-episodiker. Och det är ju ett lite roligt ord, för att det är lite motsägelsefullt. Är man expert på något ska man ju ha hållit på med det väldigt länge, medan en episodiker gör saker under en kortare tid.
Det må vara hennes första styrelseuppdrag i en samfällighetsförening – men hennes erfarenhet av styrelsearbete och företagande i övrigt är gedigen. Efter diverse styrelseuppdrag inom bland annat näringslivet och föreningar som Aktiespararna och Medveten konsumtion är hon sedan fyra år vd för Barkarby Science. En organisation som jobbar för att förenkla processer för att testa innovationer i stadsutvecklingsprojektet Barkarbystaden i Stockholm.
– Det är ett ”nypa-mig-i-armen-jobb”. Hela livet har jag känt att jag har strävat efter något, jag har varit på väg någonstans hela tiden. Jag har liksom gjort saker för att jag har tänkt att det här är ett bra kliv på väg till nästa grej. Men nu känner jag verkligen att jag har hittat hem, nu har jag landat. Det är här jag vill vara, och det är en otroligt härlig känsla.
Vill bidra med kunskap och nätverk
I sin nya roll som ledamot i Västra Polhems samfällighetsförening, strax norr om Stockholm, vill Sophia Sundberg påverka sitt närområde. Förvalta föreningen så bra det bara går, möta medlemmarnas behov och lösa problem. På frågan om hon länge tänkt tanken på att sätta sig i samfällighetens styrelse är svaret inte helt självklart.
– Ja, eller kanske inte att jag vill in i styrelsen, snarare en känsla av att vi alla behöver bidra till vårt område någon gång. Jag vill vara med och påverka mitt absoluta närområde, och känna att jag bidrar.
Samtidigt får hon chansen att sätta tänderna i ett helt nytt ämne. Mer att förstå, massor att lära. Nya människor att lära känna och spännande utmaningar att tackla.
– Det är otroligt berikande att lära sig något nytt. Jag mår så himla bra när jag lär mig nya saker, när jag får gnugga geniknölarna! Och det är nog oundvikligt att jag i och med styrelseuppdraget behöver lära mig nya saker.
Trots att hon inte hunnit delta på så många styrelsemöten ännu har hon redan fått känna på vilken typ av utmaningar det handlar om. Samfällighetens blandning av fastigheter gör inte förvaltningen enklare, menar hon, och förklarar att delägarna består av allt från villor och radhus till bostadsrättsföreningar. En del frågor blir komplexa – som den om elbilsladdning.
– Radhusen har inte möjlighet att installera laddare som det ser ut nu, vilket lett till att vissa har försökt lösa det på egen hand. Det har i sin tur lett till parkeringsproblematik i området. Men tack vare en driven ledamot i styrelsen, och engagerade fastighetsägare, som liksom inte räds att lägga lite tid och engagemang på att hitta en konstruktiv lösning, närmar vi oss en lösning.
Hon påpekar att ledamoten inte bor i något av radhusen, vilket man såklart skulle kunna tro.
– Det förstärker känslan av att vi har hittat rätt personer på rätt platser i styrelsen.
Kulturmärkt torp i föreningens hjärta
Den relativt nybyggda samfällighetsföreningen förvaltar allt från VA-system och pumpar till vägar och belysning. Något som dock sticker ut är ett gammalt torp – mitt i samfällighetsföreningens hjärta. Lilla Kärrboda, som torpet heter, är dessutom ett av Järfällas äldsta torp (det finns många gamla bevarade torp i Järfälla med omnejd, red:s anm.).
I skriftliga källor nämns torpet Lilla Kärrboda redan år 1600 – vilket innebär att det har mer än 400 år på nacken, dock enligt obekräftade källor. Som en deal för att få exploatera området ställde därför Järfälla kommun kravet till utvecklaren att Kärrboda torp skulle få stå kvar, vilket de också gick med på.
– Det ger en pittoresk känsla. Men det är en utmaning att förvalta, och eftersom det är kulturmärkt får man inte göra vad som helst, och vi behöver vara väldigt varsamma.
Att dela med sig av kunskap och erfarenheter är något hon ser som en självklarhet – inte bara i föreningslivet, utan i samhället i stort. Ska alla sitta och hålla på det man vet och kan kommer vi ingen vart, menar hon.
– Att bidra, och att dela med mig av det jag kan, är en stor drivkraft för mig. Om alla är lite bjussigare på det kommer vi ju alla längre! Det gäller ju i alla aspekter av samhället, inte bara i styrelsearbetet.
