Föreningen valde Eways – sen slutade pengarna komma

Fastigheterna i föreningen speglar 70-talets typiska arkitektur. De vit-svarta tvåvåningsradhusen ligger uppradade, nästan som i kartongformat, och skapar en enhetlig silhuett. Samfällighetsföreningen påminner om många andra som uppfördes under samma tidsperiod, med sin stilrena men funktionella estetik. Området är beläget i utkanten av Västerås, omgivet av grönska och skog. 

För den som värdesätter en fridfull miljö med naturen som granne, tillsammans med närheten till stadens kärna, är Rönnby byalag samfällighet ett bra val.  

Många som bor i området har dessutom vuxit upp här. Flera av dem som en gång suttit i styrelsen bor kvar, och hjälper till vid behov. Rasmus Hörstedt, ordförande sedan ett år, och cirka tre år som ledamot innan dess, flyttade tillbaka till sitt barndomshem på Diskusgatan runt 2015. För honom var det ganska självklart att kliva in i styrelsen. 

– Många här bor kvar i sitt barndomshem. Den tidigare ordförande bodde jag granne med när jag var liten, och nu är det jag som är ordförande, säger Rasmus Hörstedt. 

Samfälligheten förvaltar nästan allt på Lantmäteriets förteckning över vanligaste gemensamhetsanläggningar. Vägar, gångvägar, mark, lekplatser och garagelängor, även om underhållet för det sistnämnda delas mellan medlemmen och förening. Värmecentral, parkeringsplatser, VA-system, utomhusbelysning och fiber. 

För att hålla ihop allt är ett strukturerat styrelsearbete helt avgörande, berättar Rasmus

Hörstedt, och förklarar att varje ledamot har ett tydligt ansvarsområde. Avrapportering sker en gång i månaden i samband med styrelsemöte. För att spåra arbetet har styrelsen en gemensam handlingsplan som hela tiden är uppdaterad. Vem som gjort vad och vad som behöver göras härnäst.

–   Handlingsplanen reglerar vad som ska göras i det korta perspektivet, och ska inte blandas ihop med underhållsplanen.

Tur i oturen med 264 nya elbilsladdare 

Till varje fastighet tillkommer ett enskilt garage i en av föreningens garagelängor. Även om medlemmen har underhållsansvaret inuti garaget, förvaltar föreningen både skal och står för viss del av förnyelsen. Nyligen valde man att investera i nya elbilsladdare – en till varje garage. Ett ganska omfattande arbete som stod klart i början av 2024. 

Men glädjen blev kortvarig. Föreningen, som efter noga utredning och undersökning, valde att gå vidare med E-ways som leverantör av elbilsladdare. Det började direkt med felaktiga fakturor, missvisande avläsning av förbrukning och generellt dålig respons på föreningens frågor, berättar Rasmus. 

– Vi blev grundlurade. De lovade guld och gröna skogar. Det var enkla appar, flexibel utbetalning och full support. Men i verkligheten blev det en utbetalning var sjunde månad, och föreningen fick ligga ute med pengar för att kunna betala sina elfakturor. 

– Jag gick och testade alla elbilsladdare, och jämförde även förbrukning med fakturering, och det stämde inte överens. Medlemmar kunde få fakturor på laddning innan de ens fått sin elbil och börjat använda tjänsten. Det var väldigt rörigt ett tag, säger Susan Fjällvik, Sekreterare och vice ordförande. 

Elbilsladdningsbolaget Eways hamnade dessutom i en djup ekonomisk kris inom ett år efter att anläggningen var klar. Bolagets affärsmodell gick ut på att först ta betalt av den som nyttjar laddaren i fast avgift, det vill säga medlemmen, och sedan behålla en del av intäkterna för att till sist betala tillbaka resterande del till samfälligheten. Eftersom återbetalningen sker i efterhand uppstår en skuld till föreningen. När bolaget fick finansiella problem resulterade det i att föreningar helt enkelt inte fick tillbaka sina pengar, och många samfälligheter väntar än idag på sina pengar. Men Rönnby byalag samfällighet kom undan med nöd och näppe.

– Eways lämnade över driften av vår anläggning till ett annat bolag alldeles nyligen, och det ser faktiskt bättre ut redan nu. Vi fick vår sista utbetalning strax innan det gick illa för bolaget. Nu hoppas vi kunna flytta över all drift så fort som möjligt, gärna innan Eways eventuellt går i graven, säger Rasmus. 

Värmesystem och dess utmaningar

Radhusen från 70-tal må ha sin charm, men präglas också av tekniska begränsningar från sin tid. Under marken löper kulvertar som förbinder fastighetens värmesystem. När ledningarna lades ner under radhuslängorna fanns knappast någon tanke på de omfattande renoveringar som skulle behövas i framtiden. Nu, 55 år senare, står styrelsen inför den stora uppgiften att hitta en bra lösning för att ersätta det uttjänta värmesystemet.

– Värmesystemet är lite av en katastrof just nu, varje gång vi slår på det så blir det en läcka någonstans. Det är för mycket smuts i rören, men vi jobbar på en långsiktig plan för att åtgärda det. 

I dag handlar det om att hålla systemet vid liv – och att lappa vid behov, berättar Rasmus. 

– Vi har en person som varje vecka kontrollerar värmesystemet. Han hör av sig direkt när det fyller på för mycket. Då är det bara börja leta i alla kulvertar och försöka hitta läckan. Ibland är det mellan husen, andra gånger under. Man ser till exempel att snön smälter. Det kan också vara med värmekamera eller läcksökarhund. 

I föreningen finns en särskild värmegrupp som under de senaste åren har utforskat lösningar för att renovera det gamla värmesystemet. Men det är ett omfattande projekt som kräver både tid och engagemang. Både det lokala energibolaget och kommunen har varit involverade i arbetet, där man vägt olika alternativ mot varandra. Trots att inget slutgiltigt beslut ännu fattats, börjar en lösning närma sig, menar Rasmus.

– Det blir nog lite av en nagelbitare. Det är nytt territorium för alla. Vi har inte tid eller kunskap för att genomföra det i egen regi, så vi försöker hitta någon som kan ta helheten.  

Projektet kommer att kräva investeringar i mångmiljonklassen och fördelas över flera år. Det handlar inte bara om att renovera det gamla systemet, utan att göra det på ett sätt som minimerar störningar för de boende, samtidigt som styrelsen måste hålla ekonomin i schakt.

– Bara röret mellan två huskroppar gick på 300 000 kronor. Totalt slutade det det dubbla, det är sinnessjukt dyrt. 

Samarbetar med andra samfälligheter

Föreningen är dock inte ensamma. Flera samfälligheter i Västerås sitter i samma båt, något man försöker dra nytta av. Kunskapsutbyte och informationsutbyte styrelser emellan gör utmaningen lite enklare. 

– Samfälligheter i Västerås med identiska hus står inför samma utmaning, därför håller vi på och skapar en gemensam grupp där vi diskuterar det här. Det är faktiskt ett bra initiativ. 

Men trots utmaningarna i horisonten sitter styrelsen relativt lugnt i båten. Den starka gemenskapen som präglar området, tillsammans med en strukturerad styrelse och medlemmar som bryr sig om området, är förutsättningar för framtiden bra.