De nya reglerna för dricksvatten kommer från Europaparlamentet som ställer skärpta krav på samtliga medlemsländer. Syftet med de nya reglerna är att ha gemensamma minimikrav på dricksvattenkvalitén i hela Europa.
Det betyder att samfälligheter som förser sina medlemmar med dricksvatten snart behöver utöka sina kontroller. Dricksvattnet måste från och med 2023 kontrolleras för flera hormonstörande och kemiska ämnen som tidigare inte har omfattats av kontrollerna, bland annat PFAS, bisfenol A, uran och mikrocystin-LR.
– Försörjer man minst 50 personer, har en förbrukning på 10 kubikmeter eller mer per dygn i årssnitt, då måste man följa de regler som finns i dricksvattenföreskriften, säger Åsa Rosengren, rådgivare på Livsmedelsverket.
Nya reglerna omfattar inte mindre brunnar för privat bruk
Dricksvattenbrunnar som är mindre än så heter “små dricksvattenanläggningar för privat bruk.” För dem gäller inte reglerna, utan där gäller råd och riktvärden som man kan hitta på Livsmedelsverkets webbplats. Bedriver samfälligheten någon typ av kommersiell verksamhet, till exempel ett sommarcafé, gäller dricksvattenföreskriften.
– Använder du dricksvattnet för en kommersiell verksamhet, då ska det också falla under dricksvattenföreskrifterna oavsett om brunnen ger mindre än 10 kubikmeter dricksvatten per dygn och att den försörjer färre än 50 personer, säger Åsa Rosengren.
Exakt vad samfälligheten måste kontrollera framgår i dricksvattenföreskriften, en föreskrift som kommer att uppdateras i samband med att de nya kraven träder i kraft.
Vattenkontroller och vattenanalys
Åsa Rosengren nämner bland annat krav på återkommande kontroller, och analys av vattnet för en rad olika ämnen.
– Det är ganska mycket, vattnet ska ju inte innehålla kemiska ämnen, mikroorganismer eller ha sådana fysikaliska egenskaper som gör att det blir hälsoskadligt, genererar tekniska problem i anläggning och ledningar eller är motbjudande att dricka. Och hamnar man på fel sida av ett gränsvärde, ja då får man inte distribuera vattnet.
Det finns flera hälsorisker kopplade till dåligt vatten. Om det exempelvis finns mikroorganismer i dricksvattnet handlar det ofta om akut magsjuka.
– Förekomst av sjukdomsframkallande mikroorganismer i dricksvatten beror oftast på förorening från avlopp och/eller gödsel.
Störst risk är otäta brunnar i kombination med närhet till naturgödsel, bristfälliga avloppsanläggningar eller avlopp som släpps ut direkt i naturen. Analys av tarmbakterien Escherichia coli görs för att ta reda på om dricksvattnet är påverkat av avföring. Om bakterien finns i dricksvattnet betyder det förhöjd risk för vattenburen smitta.
– Det kan även finnas mikroorganismer i dricksvattnet som indikerar att det finns påverkan från ytligt markvatten, det vill säga vatten som runnit ned i brunnen från markytan. Låt säga att brunnen inte är helt tät, att locket eller någon fog som är trasig någonstans. Ett exempel på det är förekomst av koliforma bakterier. ” säger Åsa Rosengren och fortsätter:
– De kemiska ämnen som kan vara hälsoskadliga är främst arsenik, bly och kadmium. Det vill man inte ha i sitt dricksvatten.
Men det finns också en hel rad med kemiska parametrar som visserligen inte är hälsoskadliga, men som förstör anläggningen. Ett exempel till är genom beläggningar.
– Kalcium, järn och mangan som är besvärliga rent tekniskt.
Samtidigt är det inte alltid man märker av att något är fel på brunnen. Ibland upptäcker man det bara tack vare kontroller och analyser av dricksvattnet.
– Som medlem i en samfällighet kan man vara uppmärksam på hur vattnet ser ut, luktar och hur det smakar, säger Åsa Rosengren.
EU:s nya dricksvattendirektiv ställer högre krav samfällighetsföreningar med gemensam dricksvattenbrunn. Förutom krav gällande kontroller för kemikalierna PFAS och bisfenol A ställer Livsmedelsverket, till följd av EU:s direktiv, också krav på att riskbedömningarna ska ske tidigare i dricksvattenkedjan. De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 2023.
