Kampen om den militära fastigheten på ön Känsö i Göteborgs södra skärgård tar en ny vändning. Fortifikationsverket har begärt tvångsinlösen av en fastighet på skärgårdsön Känsö via staten, ett ärende som varit igång sedan 2021. Men på grund av en formell tvist om vem som egentligen är rätt motpart, samfälligheten eller de enskilda delägarna, har tvisten dragit ut på tiden.
Nu slår Högsta domstolen fast att Brännö Bys samfällighetsförening faktiskt är en giltig motpart – och att de lägre instanserna hade fel när de avvisade statens talan.
Sedan 2021 har Fortifikationsverket försökt tvångsinlösa den fastighet på Känsö som Försvarsmakten nyttjat under lång tid. När förhandlingar om ett nytt arrende strandat – föreningen och staten kunde inte komma överens om priset – ansökte Fortifikationsverket om expropriation med stöd av ett regeringstillstånd. Stämningen riktades mot Brännö Bys samfällighetsförening, som förvaltar den aktuella marksamfälligheten.
Men mark- och miljödomstolen avvisade talan, med motiveringen att stämningen borde ha riktats mot de enskilda delägarna i samfälligheten – inte mot föreningen. Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) höll med och fastställde avvisningen, och dömde dessutom Fortifikationsverket att betala drygt 560 000 kronor i rättegångskostnader till föreningen.
HD river upp beslutet
Nu undanröjer Högsta domstolen avvisningsbeslutet och återförvisar målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning. Majoriteten – tre av fem justitieråd – slår fast att både samfällighetsföreningen och de enskilda delägarna kan vara sakägare samtidigt i ett expropriationsmål som rör en hel samfällighet.
Domstolen konstaterar att föreningen, som förvaltar den samfällda marken, berörs på ett grundläggande sätt när marken ska övergå i annans ägo och samfälligheten i praktiken upphör att existera. Att utesluta föreningen ur sakägarkretsen saknar stöd i expropriationslagen. Samtidigt har delägarna – ägarna av de fastigheter som ingår i samfälligheten – egna intressen att bevaka, bland annat rätten till ersättning.
Ur ett egendomsskyddsperspektiv vore det enligt HD problematiskt att utan uttryckligt lagstöd låta föreningen helt träda i delägarnas ställe, vilket skulle vara nödvändigt om enbart föreningen erkändes som sakägare.
Frågan om rättegångskostnader i MÖD och HD är också olöst och ska prövas av mark- och miljödomstolen i samband med att målet tas upp på nytt.
Två justitieråd skiljaktiga
Beslutet var inte enhälligt. Två justitieråden är oense, och anser att det är enbart delägarna, inte föreningen, som ska betraktas som sakägare. De pekar på att expropriationslagen i sin utformning förutsätter att ersättning bestäms för varje enskild delägare, samt att en ordning där både förening och delägare är sakägare riskerar att skapa praktiska problem, bland annat kring vem som får träffa förlikningar om ersättningsbeloppet.
De skiljaktiga menar också att det kan ifrågasättas om det överhuvudtaget är en förvaltningsåtgärd och alltså en uppgift för föreningen att företräda samfälligheten i ett expropriationsmål som i förlängningen innebär att samfälligheten upphör.
