Orsa Sockens Samfällighetsförening förvaltar över 1.000 hektar mark, en sjö och flera fastigheter med kulturvärde. Föreningen behöver inte uttaxera medlemmarna – utan lever helt på försäljning av attraktiv mark och avverkning av skog. Men det ställer också höga krav på styrelsen som måste besitta en verktygslåda av varierande kompetens. Lantmäterifrågor, mark- och skogsbruk, fastighetsförvaltning, förvaltning av kulturrika platser och naturreservat är bara några exempel.
Du behöver vara medlem för att läsa den här artikeln
För att läsa artikeln behöver du ett medlemskap hos oss. Är du redan medlem klicka här för att logga in.
- Full tillgång till all vår rådgivande journalistik
- 6 nummer av tidningen Samfälligheterna
- E-tidning
- Nyhetsbrevet
- Fördjupningsbrevet
- Rådgivning
- Rabatterat biljettpris till Samfällighetsdagen
- Utbildningsportalen
1,495 kr
Välj och gå vidareI det natursköna området omges besökare av höga, gröna träd som majestätiskt reser sig över stigarna. Stigar som leder genom den djupa skogen och fram till kulturhistoriska platser som minner om det gamla hantverket. Här finner man spår av forna gruvbrott och byggnader som berättar om en svunnen tid, tillsammans med ett museum och en intilliggande restaurang. Genom olika ideella föreningar lever den hantverksmässiga traditionen vidare – medan samfälligheten förvaltar och vårdar de historiska platserna.
– När telefonen ringer så vet man aldrig vad det kan handla om. Det är ett väldigt roligt uppdrag. För mig som är intresserad av skog- och markfrågor samt lokalhistoriska frågor är det ett perfekt uppdrag, säger Mikael Thalin, ordförande i Orsa Sockens Samfällighetsförening.
Allt från markfrågor som avverkning av skog till bytesaffärer med kommunen. Avstyckning av tomter och renovering av avloppsnät i föreningens fastigheter. Styrelsearbetet präglas av variation, berättar Mikael Thalin.
– Just nu sitter jag i en dialog med en fastighetsägare som har hela sitt garage på vår mark, men som nu ska sälja fastigheten och vet inte riktigt hur det blir med marken. Så nu diskuterar vi en potentiell försäljning av marken. Det är ständigt frågor som dessa, men det är också tjusningen i styrelseuppdraget, säger han.
Föreningens förvaltningsområde är drygt 1.000 hektar stort. För att sätta det i perspektiv så kan det jämföras med 8.000 OS-bassänger, eller cirka 1.500 fotbollsplaner. Eller ungefär lika stort som hela Vaxholm i Stockholm. Utöver det förvaltar man också Orsasjön.
– Men det är bara vattenytan. Så vi hanterar frågor som att lägga i nya bryggor eller ta emot klagomål på bryggor som inte ligger bra till. En av Sveriges största campingplatser ligger vid sjön, så där har vi ett upplåtelseavtal för båthamnen och en del frågor som dyker upp emellanåt.
Föreningen förvaltar också ett par kulturhistoriska besöksplatser. Strax söder om Näckådalens by, omkring tre mil norr om Orsa, ligger en “kulturhistorisk pärla”. Näckådalens vattensåg, som under 1800-talet var en av cirka tjugo sådana vattensågar i området, förvaltas och bevaras av samfälligheten.
– Kvarnen byggdes av byborna här för länge sedan. Det är oklart hur samfälligheten fick ansvar över den, men den var väldigt nedgången så vi bestämde oss för att göra något åt det här. Vi ansökte om pengar hos länsstyrelsen och fick faktiskt en rejäl slant. Det är en väldigt vacker plats, och det går att faktiskt att driftsätta både kvarnen och sågarna än i dag.
Utöver det förvaltar föreningen Grunubergssågen, Orsa Hembygdsgård och en fastighet med museiverksamhet. En fastighet där de nyligen genomförde en avloppsrenovering och installerade en ny fettavskiljare till restaurangen.
– Grunubergssågen blir också en fråga. Hur många sågar ska vi ta hand om? Den behöver ses över, men frågan är om vi verkligen ska göra det. Där har vi sagt att vi konserverar den för tillfället, så får vi se vad som sker framöver.
Det allra största förvaltningsområdet, åtminstone till ytan, är de gamla slipstensgruvorna och tillhörande fastigheter. 150 hektar, eller 225 fotbollsplaner, av slipstensgruvor.
– Det är präglat av den gamla gruvindustrin som har nära 1.000 åriga anor. Vårt nuvarande ansvar är att förvalta marken, och de områden där vi upplåtit avverkningsrätter. Eftersom vi förvaltar marken ordnar vi också med gångstigar för besökare. Vi har också tagit över ett tiotal byggnader som finns på marken, eftersom det var för tungt för den ideella föreningen att förvalta dem.
Eftersom föreningen har ett stadigt inflöde av intäkter från bland annat skogsavverkning och försäljning av tomter behöver de inte göra några uttaxeringar. Tillsammans med EU-stöd vid renoveringar mår föreningen bra, berättar Mikael.
– Mycket tack vare att föreningen är möjliggörare för bostadsbyggande. Vi sålde precis två sjötomter till en väldigt bra slant, och vi har även en till markaffär på gång. Sen har vi också avkastning från skogen. Rent ekonomiskt så känns det stabilt.
Men det är inte bara en dans på rosor. Med mark kommer skyldigheter. Så sent som förra året fick föreningen backning gällande skogsbruksåtgärder och avverkningar. Arbetet är igång, men det finns fortfarande mycket att göra, menar Mikael.
– Vi fick en uppdaterad skogsbruksplan och det visade sig att skogen har ett stort behov av skogsbruksåtgärder och avverkningar. Så nu handlar det om att komma ikapp, så mycket fokus läggs på det. Men vi har precis klarat av ett jättestort avröjningsprojekt på 70 hektar och ett par gallringar.
Utöver det jobbar styrelsen för tillfället med att säkra finansiering inför kommande renoveringar av de kulturhistoriska platserna genom EU-stödet Leader, ett stöd som delas ut till projekt som bidrar till utveckling i området och bidrar till landsbygdens attraktivitet.
Även om förvaltningen av gemensamhetsanläggningarna skiljer sig åt, och är ganska omfattande, så är styrelsen relativt liten. Tre ledamöter och två suppleanter. Men så länge rätt kompetens finns tillgänglig funkar det bra, berättar Mikael, och berömmer föreningens styrelse.
– Vi har en väldigt bra kompetens med lantmäterikunskaper, skogskunskaper och mycket annan relevant kompetens. Vi har en bra förankring i orten och en lokal företagare som sköter ekonomin. Vi har ett brett kontaktnät som vi använder. Det funkar bra. Sen lär man sig med tiden också.
Hur länge har du suttit i styrelsen?
– Sedan 2017 och jag har varit delägare sedan millennieskiftet.
Varför är det här styrelseuppdraget viktigt?
– Jag brinner för Orsa och för det kulturhistoriska arvet, och det gör hela styrelsen. Det faller naturligt. Tillsammans med Orsa besparingsskog har samfälligheten haft ett väldigt stort inflytande på Orsas utveckling.
Vad gör ni för att öka engagemanget?
– Vi brukar sedan ett-två år tillbaka anordna en kvarn- och sågdag. Det är väldigt uppskattat, det kommer allt från delägare, Orsabor och turister.
Den vanligaste frågan som dyker upp på styrelsemötet?
– Mycket kokas ofta ner till hur långt vi kan gå och fortfarande verka inom vårt förvaltningsuppdrag. Hur långt kan vi sträcka oss i vårt ansvar och åtagande i förhållande till lagstiftningen?
Orsa Sockens Samfällighetsförening
930 hektar mark, varav cirka 800 hektar är produktiv skogsmark.
Skogsfastigheter inklusive ett unikt gammalt snickeri
Slipstensgruvorna i Kallmora på 150 hektar
Näckådalens såg och kvarnar
Grunubergssågen
Marken vid Orsa Hembygdsgård
Jönsargården i Hansjö (Fastighet)
Kommersiell fastighet (Idag ett museum)
Orsasjön (ytan, dvs frågor som handlar om bryggor och liknande)
Gångar, stigar och skyltning på föreningens mark
Orsa Sockens Samfällighetsförening
930 hektar mark, varav cirka 800 hektar är produktiv skogsmark.
Skogsfastigheter inklusive ett unikt gammalt snickeri
Slipstensgruvorna i Kallmora på 150 hektar
Näckådalens såg och kvarnar
Grunubergssågen
Marken vid Orsa Hembygdsgård
Jönsargården i Hansjö (Fastighet)
Kommersiell fastighet (Idag ett museum)
Orsasjön (ytan, dvs frågor som handlar om bryggor och liknande)
Gångar, stigar och skyltning på föreningens mark