Även Christina Gard, VA-strateg på konsultföretaget VA Strategi, menar att det i grunden handlar om att den ska täcka kommunens kostnader för att tillhandahålla vatten och avlopp. Därför skiljer sig anslutningsavgifter för VA väldigt mycket mellan exempelvis Stockholm och Norrland.
– Verksamheten ska gå plus minus noll; man får inte göra vinst men inte heller gå med förlust. Det är inte tillåtet att bygga upp ett underskott. Utöver det finns ett annat krav som säger att avgifterna ska vara skäliga och rättvisa, och detta har prövats i domstolen många gånger över åren, säger hon.
Grundprincipen är att det ska kosta lika mycket för likvärdiga anslutningar oavsett om du bor långt ut på landsbygden eller bredvid reningsverket, menar hon. Man utgår istället från den nytta anläggningen ger fastighetsägaren, snarare än dess kostnader. Det är alltså fastigheten i sig som avgör vad du ska betala för avgift.
– Har du en kommun med mycket glesbygd och svåra markförhållanden, som till exempel Bohuskusten, blir det dyrare, och det finns stora variationer i avgifterna runt om i landet. Det är väldigt svårt att jämföra kommuner med varandra. Det går inte att jämföra till exempel Stockholm med Norrland.
Anslutningsavgifter för VA kan variera så mycket som 250.000 kronor beroende på kommun. Vissa politiker påverkar dock lägre anläggningsavgifter, och resultatet blir istället att de som redan är anslutna får betala mer genom årsavgiften, säger Christina.
– Så det finns en risk för att kommuner med låga anläggningsavgifter kan bli orättvisa rent ekonomiskt. De som redan är anslutna får betala mer, helt enkelt. De får bekosta det som inte täcks genom nyanslutningar.
Anslutningspunkter regleras i lagen
Det är lagen om allmänna vattentjänster som reglerar var kommunen måste upprätta anslutningen, den så kallade förbindelsepunkten. Även anslutningsavgifter för VA regleras i lag. Kort och gott ska det vara så nära fastighetsgränsen som möjligt och i normalfallet 0,5 meter från fastighetsgräns.
– Men det här blir ett undantag med samfälligheter, eftersom fastigheter med gemensamhetsanläggning får en gemensam förbindelsepunkt. Då har inte varje fastighet en separat anslutningspunkt. Samfälligheten behåller därför skötseln och ansvaret för VA-nätet.
Nyproducerade områden får själva sköta VA-nätet
Hon berättar att det på senare tid har uppstått problem i vissa situationer, till exempel när kommunen tecknar avtal med entreprenörer som bygger VA i samband med nyproduktion. Man bildar en samfällighet som sedan köparna tar över, där gemensamhetsanläggningen är VA-systemet. Men här gick ansvarig Länsstyrelse in och satte ner foten.
– När det är tillräckligt många människor i ett område så är det kommunen som ska ansvara för VA, inte fastighetsägare eller entreprenörer. Många kommuner har inte haft tillräckliga resurser för att planera långt in i framtiden och bygga ut i tillräcklig takt, vilket är en av anledningarna till att VA-systemet är så eftersatt idag, och därför har man gjort såhär. Men det ska såklart inte finnas samfälligheter i större städer och tätbebyggt område för att hantera VA, utan det ska kommunen göra, säger hon och fortsätter:
– Det här är en tvingande lagstiftning. Samma gäller VA-taxan. Kommunerna måste följa dessa regler och föreskrifter inom sina verksamhetsområden. Utanför verksamhetsområdet finns det dock större möjligheter att teckna avtal om till exempel gemensam anslutning. Men här ska vi också komma ihåg att kommunen inte har något ansvar för VA-försörjningen. Samtidigt har det tillkommit ett stycke i lagen som säger att en kommun måste kunna uppvisa framtida planer på utbyggnad. Detta för att fastighetsägare vet vad som kommer att hända i framtiden, fortsätter hon. Det kommer att bli positivt för alla parter med längre framförhållning och mer transparent kommunal VA-planering.
