Förvaltaren: Avgifter för slitage ofta för låga

Det är paragraf 48a i anläggningslagen som reglerar ersättningen för ökat slitage, och bestämmelsen ger samfällighetsföreningar rätt att ta ut avgifter från delägare som under en tillfällig tid orsakar onormalt slitage på anläggningen.

– Det finns en hyfsat klar definition på det; när någon tillfälligt använder anläggningen i väsentligt större omfattning än vad som står i proportion till fastighetens andelstal, säger Mats Olsson, syssloman och förvaltare av samfällighetsföreningar. 

I praktiken innebär det att samfällighetsföreningen kan kräva en fastighetsägare, som använder en gemensamhetsanläggning på ett sätt som väsentligt ökar slitaget, på en extra avgift för att täcka merkostnaden.

– Sen så tycker jag att ersättningarna ofta är väldigt, väldigt blygsamma. Material och arbetskostnader för att åtgärda en väg är numera väldigt höga, och slitageersättningarna står sällan i proportion till det. Jag tycker att det många gånger blir ganska lite pengar i förhållande till vad renoveringen kostar.

Syftet med avgiften är helt enkelt att säkerställa att de medlemmar eller externa aktörer som orsakar ett större slitage än normalt också bidrar proportionerligt till de ökade underhålls- och reparationskostnaderna.

För att undvika konflikter, och missförstånd, skadar det inte att upprätta någon form av avtal – innan delägaren sätter igång med till exempel ett husbygge. 

– Det finns inget måste, men det är klart att föreningen underlättar för sig själv om man får till någon form av avtal där slitageersättningen regleras redan innan de tunga transporterna börjar. Koppla någon typ av fotodokumentation till avtalet, så det går att jämföra slitaget på vägytan innan och efter. Slitaget på vägkroppen är mer komplicerat att bedöma.

Speciellt om bandfordon, till exempel gräv- och skogsmaskiner, kör på föreningens gemensamhetsanläggning. Sådan körning på vägföreningens väg ska inte ske, men det förekommer ändå, menar Mats. 

–  I ett sådant sammanhang behöver definitivt fotodokumentation finnas. Det spelar ingen roll om det handlar om en belagd väg eller en grusväg. Det kan bli avsevärda avtryck av bandfordon, och en ganska dyr återställning, säger Mats och fortsätter:

– Men rent juridiskt kan man komma i efterhand och kräva ersättning. Men det kan bli betydligt mycket svårare. 

För att tillämpa paragraf 48a i anläggningslagen behöver samfällighetsföreningen först fatta ett beslut om slitageavgifter via ett stämmobeslut. Regler och principer behöver vara kända för medlemmarna.

– Och som grund för beslutet bör det finnas någon typ av dokument som innehåller all information om beslutet, och som går att revidera vid behov. Saker och ting förändras ju. Dels hur tunga lastbilarna får vara, hur långa de får vara eller att årstiderna blir annorlunda. Det är nog så väsentliga faktorer. 

För att besluta om avgift använder många den så kallade 4-potensregeln. Regeln bygger på principen att slitaget på en väg ökar proportionellt med den fjärde potensen av axellasten, vilket innebär att tyngre fordon orsakar exponentiellt större skador på vägbanan än lättare fordon. Ju tyngre fordon desto högre slitageavgift, helt enkelt. Men det ställer också krav på styrelsen. Att följa upp fordon, vikt och så vidare är lättare sagt än gjort. 

– Det finns väldigt många faktorer som spelar in här, så det är inte alltid enkelt att sätta ‘rätt’ avgift. Man får göra en adekvat bedömning helt enkelt. 

Slitageavgifter får dock endast tillämpas under den period då den ökade belastningen faktiskt förekommer. Om slitaget är av permanent karaktär behöver andelstalet för den aktuella fastigheten ses över , menar Mats Olsson. 

– Och vad ‘tillfälligt’ innebär i sammanhanget vågar nog ingen svara på. Men tar man till exempel ett stort byggprojekt så kan det pågå några månader. Men börjar det dra iväg över ett år, då blir det knepigare. 

En annan metod är att utgå från antalet passager, vilket innebär att en fastighet eller verksamhet som genererar fler transporter betalar mer än en som endast nyttjar vägen sporadiskt. 

En tredje, mer schablonmässig modell, är att använda ett fast belopp. Då beslutar man helt enkelt om en fast slitageavgift som gäller för alla som nyttjar gemensamhetsanläggningen i högre grad än vanligt. 

För att pedagogiskt informera medlemmar om varför slitageavgifter finns, och varför det är viktigt för styrelsen att aktivera avgiften vid behov, kan man illustrera kostnader och konsekvenser för medlemmarna, menar Mats. 

– Man kan illustrera tidigare skador som uppstått, och påminna medlemmarna att det kostar pengar, och att det innebär arbete för styrelsen, att återställa skadorna. 

Det mest pragmatiska sättet att hantera slitageavgifter i en samfällighetsförening är att fakturera avgiften separat, snarare än att inkludera den i den ordinarie debiteringslängden, förklarar Mats. En viktig aspekt i sammanhanget, är huruvida övriga medlemmar har en klar förståelse för att den aktuella fastighetsägaren faktiskt har betalat sin slitageersättning.

– Det kan man ju visa det i sin årssammanställning. På så sätt påminner man medlemmarna om att avgiften finns, att den har blivit betald och vad som gäller framåt. Annars blir det lätt att många går och undrar om avgiften ens betalas in. 

Men om gemensamhetsanläggningen är dåligt förvaltad blir det svårt att kräva en slitageersättning, menar Mats. 

– Till syvende och sist så handlar det om anläggningens livslängd. Det blir svårt att driva in en slitageersättning om vägen redan är i dåligt skick.