Ett sekelgammalt metalltorn mitt i Roslagens skärgård vars bästföredatum snabbt närmade sig vägens ände. Roslagens Eiffeltorn, som någon myntade, stod beredd att tacka för sig. Men Marö samfällighetsförening hade andra planer. Med projektet ”Rädda Marötornet” vädrade man nytt liv i järnet och ett gediget finansieringsarbete påbörjades. Nu har hundratals personer donerat pengar till projektet.
Marötornet står där det alltid stått – som ett riktmärke för både båtar och blickar i Roslagens skärgård. Efter ett sekel av saltstänk, väder och vind har delar av konstruktionen börjat säga ifrån. Under de senaste åren har ett hänglås tillsammans med kedja vaktat ståltrappan. Den är helt enkel inte tillräckligt säker för besökare.
– Det är ju ett unikt monument på något sätt, och det är en tillgång för ön. Det är en del av identiteten. Det var ju fantastiskt när man kunde gå upp i tornet och se utsikten, säger Vidar Mohammar, ansvarig i gruppen som driver projektet “Rädda Marötornet”.
Men varför vill så många hjälpa till med räddningen av Roslagens alldeles egna Eiffeltorn? För att få svar på det måste vi backa bandet över hundra år, mer exakt till 1902. Det var nämligen då som den svenske läkaren Bertil Buhre befann sig i Tyskland för att studera hur man bäst bekämpade tuberkulos. I samband med resan lyckades han vinna tornet i ett vadslag. Och som om det vore den naturligaste följden av ett vadslag flyttades stålkonstruktionens nedmonterade delar till båt och fraktades hela vägen till Marö.
– Det är ju den historia vi har att gå på så det får vi väl tro på, säger Vidar, och hänvisar till de ambitiösa efterforskningar som öns sommarboende Ristil Sundberg gjorde (Vilket också resulterade i boken “Marö med Stora och Lilla Fällen”).
När tornet väl nådde Marö blev det liggande på mark, efter invändningar från tyskarna som fraktade tornet. De ansåg att det var ett självmordsuppdrag att montera på öns högsta höjd, 15 meter över havsytan. Mycket pekar på att det till sist restes inom spannet 1902-1920, (och inte av tyskarna).
Men det är inte bara tornets historia som är intressant. Dess egenskaper har kommit till användning under åren, och kanske allra främst som vaktpost under andra världskriget. Det var bland annat från Marötornet man först fick syn på de sovjetiska bombplan som svepte in en vinterkväll i 1944 och släppte flera bomber över Blidö och Eriksdalsområdet på Södermalm.
Enligt “säkra uppgifter” från öns lokalbor använde dessutom öborna bröderna Brodin tornet som myggfri groggveranda innan det ändrade skepnad till vaktpost.
För att koppla an till en mer nutida referens; Marötornet syns tydligt när du passerar Roslagens skärgård med till exempel Finlandsfärjan.
– Vi vände oss faktiskt till både Silja Line och Viking Line för att se om de var intresserade av att bidra ekonomiskt, det är ju trots allt nästan ett sjömärke. Men tyvärr blev det inget.
Nu, ett sekel senare, har Marö samfällighetsförening tagit över stafettpinnen. Det som en gång var en väderstation, vaktpost – och för all del, groggveranda – ska restaureras för att stå stadigt i 100 år till. På initiativ av öns eldsjäl Erik Nordling, och baserad på gedigen kartläggning av synpunkter bland medlemmarna, tog man upp ett förslag till stämman första gången 2022, berättar Vidar Mohammar.
– Då hade vi fått lite pengar från föreningen för att genomföra ordentliga besiktningar och lägeskontroller på tornet, vilka visade att stommen var i mycket bra skick men att trappor, räcken och plattformar i princip var skrot. Baserat på det så positionerades det till stämman egentligen som två alternativ: rivning eller restaurering.
2023 tog man beslutet att renovera tornet, under förutsättning att de kunde skapa extern finansiering. Medlemmarna fick gå in med samma summa som det hade kostat att riva och deponera tornet, cirka 300 000 kronor.
– Med det som startplåt började vi jobba med insamling och sökte bidrag. Och vi lyckades ju ganska väl med det.
Betongfundamentet som konstruktionen står på renoverades förra sommaren och har fått ny beläggning. Nya funktioner som avrinning för att motverka framtida sprickbildning har adderats. Även den nedre delen av tornet blästrades, rostskyddsbehandlade och målades. Nästa steg i restaureringen är utbyte av alla trappsteg och plattformar som hålls på plats av stora stålskruvar, likt resten av konstruktionen.
”Marötornets kulturhistoriska värde är inte bara lokalt och regionalt utan även nationellt” sade bebyggelseantikvarien Dan Thurman när han besökte Marötornet. Vid en närmare undersökning upptäckte han dessutom att stålbalkarna bar stämpeln ”Peiner Walzwerk” – en signering av de berömda stålverken i Peine utanför Hannover i norra Tyskland.
– Något som var helt fascinerande när vi gjorde besiktning var att det gick att skruva upp skruvarna utan problem. Efter hundra år var allt som behövdes lite olja.
För att lyckas med en restaurering i den här skalan räcker det inte med bara utdebitering på medlemmarna. Det kräver något extra. Torngruppen, utsedda av samfälligheten att driva projektet, var väl medvetna om det. Därför lade man stor fokus på att lösa finansieringen. Förutom crowdfunding, det vill säga frivilliga bidrag från privatpersoner, vände de sig till ett femtiotal stiftelser, bidragsgivare och företag.
– Och kanske 15-20 av dessa gav bidrag och engagerade sig på olika sätt.
Men det hårda arbetet slutade inte där. De lät kreativiteten flöda och lanserade kampanjer, till exempel där den som skänkte över 5 000 kronor fick sitt namn graverat på en skylt som sedan fästs vid ett av de nya trappstegen alternativt ett vackert tryck av tornet av konstnären Carin Ellberg.
– Det är säkert ett 30-tal som har nappat på namnskyltarna och ett 60-tal för trycken.
Visionen var att nå en miljon kronor. Det skulle enligt kalkylerna täcka alla kostnader för restaureringen. Sedan kom Skatteverket med nya riktlinjer.
– Det blev jättesnurrigt med informationen som vi fick från Skatteverket, först fick vi information om att samfällighetsförening skulle bli momspliktiga och att vi därmed kunde göra avdrag för momsen på renoveringskostnaderna och sen helt plötsligt ändrade de tillbaka så att vi inte kunde göra avdrag för moms. Det hela slutade med att vi fick betala moms, och inte göra några avdrag, vilket resulterade i en högre kostnad än vi hoppats på. Men det löste vi som tur var genom ytterligare insamling och genom att skjuta på den planerade målningen av hela tornet på framtiden.
Totalt lyckades man samla in 1,3 miljoner kronor. Tillräckligt för att täcka hela restaureringen och parera merkostnaden för moms till Skatteverket.
När Länsstyrelsen Stockholm gick in med en substantiell summa i renoveringen kände torngruppen att restaureringen faktiskt var realistiskt. Men bifogat till det ekonomiska stödet fanns kriterier – bland annat att värna om det kulturhistoriska värdet.
– De krävde bland annat att vi anlitade en antikvarie som skulle följa projektet och säkerställa att restaureringen genomfördes i enlighet med de planer som lämnats in till Länsstyrelsen och för att vara Länsstyrelsens ögon och öron i projektet.
Förutom Länsstyrelsen har de fått bidrag av Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur och lokala Roslagens Sparbank. Utöver det har nästan 30 företag och 125 privatpersoner hjälpt till.
Om allt går enligt tidsschemat ska Marötornet vara helt klart strax innan midsommar.
– Vi ska vara hemma hyfsat väl om inget oförutsett inträffar, men ingenting är klart förrän det är klart, säger Vidar Mohammar.
