Annons

Delningsekonomi – varför är det så svårt?

Nästan alla som bor i ett småhusområde har maskiner och redskap som de sällan använder. Större delen av tiden står sakerna oanvända. Det ligger då nära till hands att tänka sig att vi kunde spara resurser genom att andra lånar dessa maskiner och redskap. 

Det verkar vettigt att till exempel en samfällighetsförening äger vissa maskiner och redskap som medlemmarna kan låna. I den radhus-samfällighet där jag bor hade föreningen tidigare ett antal saker som man kunde låna, till exempel en högtryckstvätt. Så är det emellertid inte längre, även om det fortfarande finns en lång stege som man kan låna. Varför går utvecklingen åt ”fel håll”? För att förändra läget mot mer delning är det viktigt att förstå problemen med att dela på maskiner och redskap.

Jag tror att en viktig förklaring till att föreningar inte har saker för utlåning är utmaningen med att hantera en situation när maskinen plötsligt inte fungerar. Var det ett rent maskinfel eller var det så att den som lånade maskinen var oaktsam? Ska den som lånat betala ifall maskinen inte fungerar? Och vad händer om den som lånat maskinen påstår att maskinen visst fungerade när de lämnade tillbaka maskinen, och att maskinen måste ha gått sönder efteråt? Har kanske någon annan varit där och lånat den? Det är lätt att se att det kan bli konflikter, vilket leder till dålig stämning i föreningen. 

Under de senaste 25 åren har dessutom inkomster stigit samtidigt som priser på saker som maskiner och verktyg inte alls stigit i samma takt. En viktig förklaring till det är den snabba industrialiseringen i Kina och deras satsning på export, vilket pressat ner priserna på många industrivaror. Kort sagt: Det kostar i dag relativt sett mindre att äga till exempel en högtryckstvätt eller borrmaskin än vad det gjorde för några decennier sedan. 

Men finns det då något en förening kan göra för att möjliggöra mer delning? 

1. Föreningen ska inte äga saker, men kan fungera som informationscentral. Vår förening har en Facebooksida där det ibland dyker upp förfrågningar om det finns någon som kan låna ut en takbox eller någon maskin.

 2. Den ekonomiska ersättningen kan också skapa obekväma situationer, men om det finns en summa angiven på föreningens lista är den saken klar från början. De som vill låna ut något får på sidan ange vad de är beredda att låna ut, och hur mycket de begär i ersättning.

3. Och så var det det här med vad som händer om saken går sönder. Det kan vara svårt att fastställa vad som orsakar felet. Det kan vara en kombination av sliten maskin och ovarsam hantering. Jag tror dock att man ska säga att den som lånar aldrig ska behöva betala för fel. Det vill säga: går något sönder så antas att det var något fel på maskinen eller verktyget. Den som tror att andra är slarviga ska helt enkelt inte låna ut något, och den som tror att de flesta är att lita på kan ta risken att den som lånar kanske råkar ha sönder något. 

Genom att klargöra att den som lånar ut bär alla risker så blir allting tydligare och konflikter och dålig stämning blir mindre sannolika. Dessutom gör ju den ekonomiska ersättningen att ägaren efter ett antal utlåningar kan finansiera nytt.

Detta är en kommenterande text/krönika. Skribenten svarar och står för eventuell analys och ställningstagande i texten.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här