Beredskapsveckan lyfter vikten av att vara förberedd inför kriser som extremväder och störningar i samhället. För samfällighetsföreningar innebär detta både individuellt och kollektivt ansvarstagande för att säkra vatten, energi och skydd för alla medlemmar.
Varje år drabbas Sverige av olika typer av extremväder, från bränder till översvämningar och jordskred. Åsa Rosengren, Livsmedelsverket, förklarar vikten att det inte bara handlar om att skydda sina resurser, utan också om att förbereda medlemmarna för oväntade händelser.
– Det kan handla om att skydda sin dricksvattenbrunn eller att ha en plan för vad man gör om det blir översvämningar. Det är viktigt att redan nu tänka på hur man skyddar sin källa, säger Åsa Rosengren.
Konkreta förslag till föreningen
Föreningen kan till exempel gå ut med information till medlemmar om hur de ska hantera extremväder, eller i värsta fall krig, och var föreningen förvarar saker som vattenpumpar eller liknande. Åsa betonar också att samfälligheten kan hjälpas åt när det kommer till grannar.
– Det finns medlemmar som är fysiskt starkare och kan hjälpa de som inte är det. Alla har inte samma förmåga, säger hon.
Strömavbrott kan orsakas av flera faktorer. Stormar som river ner elledningar, skogsbränder som skadar infrastruktur eller kraftiga översvämningar som gör att transformatorstationer slås ut. När strömmen försvinner påverkas inte bara saker som belysning, utan även viktiga tekniska system som pumpar till enskilda brunnar, avloppssystem eller till exempel internetuppkopplingar.
– Det skadar inte att ha en reservplan. Det kan till exempel vara ett dieselaggregat som kan användas vid strömavbrott för att säkra el för pumpar och liknande, säger Åsa.
Ett av de centrala inslagen i beredskapsplaneringen är tillgången till vatten. En vuxen person behöver mellan tre och fem liter vatten per dag för att täcka behov av mat, dryck och grundläggande hygien, vilket innebär att varje hushåll bör ha tillräckligt för minst en vecka. För en familj blir det snabbt stora mängder att hantera.
– Det är var och ens ansvar att ha vatten för en vecka, men jag funderar på om föreningar kanske skulle kunna skapa gemensamma utrymmen för förvaring av sådana resurser, säger Åsa.
