Allt fler elbilar ställer krav på laddmöjligheter i våra bostadsområden. För en samfällighet är det dock inte bara att sätta upp en laddstolpe – projekten kräver noggranna förberedelser, utredningar och förståelse för både teknik och lagar. Den här guiden vänder sig till styrelser i samfällighetsföreningar, och ger en lättbegriplig vägledning i hur ni steg för steg kan förbereda er inför att installera laddinfrastruktur i föreningen.
Vi går igenom förarbetet, vilka frågor som bör undersökas och hur ni analyserar behovet – allt för att framtidssäkra er gemensamma anläggningar och undvika onödiga konflikter på vägen. Ett gediget förarbete med bra medlemsdialog och fakta på bordet gör projektet mycket smidigare.
Kom igång på rätt sätt
Innan ni kastar er in i tekniska detaljer och offerter är ett gediget förarbete avgörande. Här lägger styrelsen grunden för hela projektet.
Behovsanalys – nuvarande och framtida behov samt medlemsdialog
Behovsanalysen handlar om att väva samman informationen från förarbetet och undersökningsfasen och göra en bedömning: Hur stort är behovet av elbilsladdning i vår förening, nu och inom överskådlig framtid? Hur går vi vidare på ett sätt som skapar samförstånd och minimalt gnissel mellan medlemmarna? Här är några viktiga moment.
Kartlägg medlemmarnas intresse: Börja med att undersöka hur behovet ser ut bland de boende. En bra idé är att skicka ut en enkät med frågor som: “Har du (eller planerar du skaffa) en elbil eller laddhybrid?” och “Om du inte har elbil – skulle du kunna tänka dig att skaffa en om det fanns laddning i området?”. Genom en sådan enkät får ni en tydligare bild av både det nuvarande och framtida behovet. Exempelvis på fråga till medlemmarna är om deras nästa bil kommer att vara en elbil, och när de i så fall planerar bytet. Resultatet av enkätundersökningen hjälper er uppskatta hur många som faktiskt behöver laddplats i dag och inom de närmsta åren.
Ladda ner en kostnadsfri enkätmall
Distribution. Hur ska enkäten distribueras till alla delägare? Har man e-post till alla delägare är detta det enklaste och smidigaste alternativet. Att kombinera det med att skriva ut enkäten och även dela ut i alla brevlådor gör att man kan vara hyfsat säker på att enkäten nått alla delägare.
Fundera på frågorna. Tänk igenom frågorna ordentligt. När enkäten väl är utdelad, kan du inte justera frågor i efterhand. Alla frågor måste vara utformade så att syftet med enkäten uppnås – att ta reda på delägarnas nuvarande och kommande behov av elbilsladdning.
Frågakonstruktion. En enkät behöver ha en tydlig frågekonstruktion så att alla svar blir både tydliga och jämförbara. Det ska vara enkelt att sammanställa data i efterhand. Använder du exempelvis en skala 1-5, så fortsätter du med samma skala genom hela enkäten. Slutna frågor (Ja/nej) ger tydligast svar, öppna frågor ger oftast mer information men är svårare att sammanställa.
Testa enkäten. När ni känner er färdiga, testa att genomföra enkäten och be även en testperson att svara. På så sätt ser man ofta var man behöver bli tydligare eller vad man saknar för svar när enkäten är genomförd.
Analysera nuläget och framtidsscenarier
Gå tillbaka till resultatet av er medlemsenkät och titta på hur många som idag har laddbehov och hur många som uttryckt att de planerar skaffa elbil inom några år. Kanske kom det fram att 5 hushåll av 50 redan har laddhybrid, och ytterligare tio funderar på elbil inom tre år. Det ger er en fingervisning – kanske behöver ni initialt 5–10 laddplatser, men om fem år kan det behövas 20. Titta även på trender i samhället: försäljningen av laddbara bilar ökar stadigt och politiska styrmedel blir tuffare mot fossildrivna fordon. Det är inte orimligt att majoriteten av era boende har en laddbar bil om säg tio år. Hellre överdimensionera något än att bygga för smått och behöva uppfinna hjulet igen om två år.
Utse en arbetsgrupp
Det kan vara klokt att inrätta en mindre projektgrupp eller arbetsgrupp inom föreningen som fokuserar på laddinfrastrukturfrågan. Kanske finns det redan elbilsentusiaster bland medlemmarna som vill hjälpa till? En arbetsgrupp kan driva förarbetet framåt, samla in information och fungera som kontaktyta mot boende och leverantörer, samtidigt som den avlastar styrelsen i stort.
Samla grundläggande information. Till exempel erbjuder kommunernas energi- och klimatrådgivare kostnadsfri rådgivning och har ofta sammanställt tips för laddplatser i samfälligheter (kolla gärna er kommuns hemsida). Det kan också vara bra att kontakta någon annan samfällighetsförening som redan installerat laddboxar, för att dra lärdom av deras erfarenheter – konkreta exempel och tips från andra föreningar är guld värda när ni ska navigera bland fallgropar och möjligheter.
Förstå styrelsens ansvar och mandat. Sätt er in i vad som redan ingår i er gemensamhetsanläggning och vilka ramar som gäller för föreningens förvaltning. Här är två viktiga dokument att granska: Anläggningsbeslut (än så länge) och Lagen om förvaltning av samfälligheter. Anläggningsbeslutet (fattat av Lantmäteriet när samfälligheten bildades) beskriver exakt vad samfälligheten ska förvalta – ofta specificeras till exempel garage, parkeringsplatser, vägar och grönytor. Det är styrelsens ansvar att hålla sig inom detta uppdrag. Med andra ord måste ni kontrollera om laddinfrastruktur omfattas av det befintliga anläggningsbeslutet eller inte. Enligt lagen ska föreningen nämligen endast sköta det som står i anläggningsbeslutet. Om det inte nämner något om elbilsladdning eller eldragning för detta ändamål, behöver ni vara medvetna om att det krävs extra byråkrati, tid och pengar för att utöka uppdraget.
Mer om detta under “Juridiska förutsättningar” nedan. Lagen om förvaltning av samfälligheter reglerar hur beslut fattas i föreningen – normalt med majoritetsbeslut på stämma i frågor som rör förvaltningen. Men om en åtgärd ligger utanför det befintliga ändamålet med anläggningen kan det behövas en omförrättning av anläggningsbeslutet och tuffare majoritet på stämman.
Undersökning – tekniska, ekonomiska och juridiska frågor
När förarbetet är gjort och ni har en grundläggande bild av behov och förutsättningar är det dags att dyka djupare i undersökningsfasen. Här handlar det om att ta reda på konkreta fakta och alternativ inom flera områden.
Tekniska förutsättningar
Börja med att kartlägga den nuvarande elanläggningen i föreningen. Hur ser elförsörjningen ut i dag för garagen eller parkeringsplatserna? Beroende på hur anläggningens nuvarande tekniska förutsättningar ser ut kan projektet bli mer eller mindre omfattande.
Elkapacitet. Ta reda på huvudsäkringens storlek och hur mycket effekt som idag finns tillgänglig för era gemensamma utrymmen. Kanske används el redan till motorvärmare, belysning eller portar i garagen. Om ni har ett gammalt garage med begränsad elkapacitet kan det krävas en uppgradering av huvudsäkringen eller till och med förstärkning av elnätet fram till området för att klara flera elbilar som laddar samtidigt.
Lastbalansering. Ett ord ni sannolikt kommer stöta på är lastbalansering. Enkelt uttryckt är det ett smart styrsystem för laddningen som fördelar den tillgängliga el-effekten mellan flera bilar. Med dynamisk lastbalansering kan laddhastigheten automatiskt sänkas när många förbrukare är igång samtidigt, för att inte överbelasta säkringar, och höjas igen när belastningen minskar. För er samfällighet kan lastbalansering vara nyckeln till att slippa kostsamma elnätsuppgraderingar – man använder den kapacitet som finns på ett optimalt sätt. I praktiken betyder det att även om ni sätter upp säg 10 laddpunkter, kommer inte alla kunna ta full effekt samtidigt, utan systemet ser till att begränsa effekten vid behov. Notera att att installera en lastbalanserare (styrmodul) i vissa fall kan ses som en uppgradering av befintlig teknisk utrustning, och inte ett helt nytt ändamål. En dom i Mark- och miljööverdomstolen 2022 fastslog t.ex. att en förening som förvaltar garage med elcentral hade rätt att installera en lastbalanseringsmodul utan att det räknades som ett nytt ändamål.
Antal laddpunkter och placering. Utifrån intressekoll och prognos (från förarbetet) behöver ni överväga hur många parkeringsplatser som ska utrustas initialt och hur många som eventuellt ska förberedas för framtiden. Kanske har ni 50 platser och bara 5 elbilar idag, men om 3-5 år kan det röra sig om flerdubbelt. Ett vanligt upplägg är att börja med ett mindre antal laddplatser (t.ex. 5–10 st) som täcker dagens behov, men samtidigt förbereda infrastrukturen (kablar, rör och säkringar) för att enkelt kunna utöka till fler platser allteftersom efterfrågan ökar. Det kan innebära att man vid installationen drar fram elledningar till samtliga garage eller parkeringsrutor, men kanske bara monterar fysiska laddboxar på de platser där någon faktiskt kommer ladda till en början. På så vis slipper man gräva och dra ny kabel varje gång en ny medlem skaffar elbil – framtidssäkra hellre från start, så sparar föreningen pengar och besvär på sikt.
Individuella laddboxar vs gemensam lösning. Vad passar bäst för just er förening?
Individuella laddboxar: Det innebär att varje hushåll (eller parkeringsplats) får sin egen laddbox, ofta installerad vid den egna parkeringsplatsen eller i det egna garaget. Fördelen är att man som användare alltid har “sin” plats och laddare tillgänglig. Detta upplägg kräver dock att föreningen samordnar så att alla laddboxar uppfyller gemensamma krav och kan integreras i ett system för lastbalansering och debitering. Föreningen ansvarar för elinfrastrukturen fram till boxen och sätter regler för vad som är tillåtet.
Gemensam laddlösning: Alternativt kan föreningen installera ett gemensamt system av laddare. Där flera användare delar på ett antal laddplatser. Detta kan vara fallet om ni har fler parkeringsplatser än faktiska bilar, eller vill erbjuda några få högeffektsladdare för tillfälligt bruk. Fördelen är att föreningen äger och styr hela systemet centralt; nackdelen kan vara att medlemmarna behöver boka eller riskerar att laddplatser är upptagna när de behöver dem. I praktiken lutar många samfälligheter åt individuella platser (folk vill kunna ladda hemma över natten där de alltid står parkerade). Men även i ett individuellt upplägg kan föreningen med fördel upphandla en helhetslösning där alla laddboxar är av samma fabrikat och kopplade till samma styrsystem, för att förenkla drift och framtida service.
Föreningen förvaltar: Förvaltar tex föreningen en garagelänga, och varje delägare har varsin parkeringsplats, kan föreningen montera upp en laddare per P-plats. Även om respektive delägare nyttjar laddaren på sin parkeringsplats, är det föreningen och äger och förvaltar den.
Teknisk rådgivning och offerter. Tveka inte att ta in experthjälp. Bjud in ett par leverantörer av laddinfrastruktur för platsbesök. Många företag (t.ex. specialiserade på samfälligheter) erbjuder kostnadsfri rådgivning och kan ge offert på olika lösningar. Be om förslag på teknisk lösning, antal laddare, hur de ska installeras och hur driften ska skötas. Jämför flera anbud för att få en uppfattning om prisnivå och för- och nackdelar. Redan nu kan det vara bra att titta på möjliga placeringar: var sitter elcentralen idag, behöver asfalt grävas upp för kabeldragning (dyrt om marken måste brytas) eller finns tomrör? All sådan information hjälper vid offert och planering.
Ekonomi – kostnader, bidrag och driftmodeller
Kostnadsfrågan är ofta central och hänger tätt ihop med de tekniska valen. Här är några ekonomiska aspekter att undersöka:
Installations- och materialkostnader. Vad kommer det kosta att köpa in och installera laddinfrastrukturen? Offerterna ni tar in bör specificera kostnad för laddboxar/laddstolpar, kablage, eventuella förstärkningar av elcentral, arbetskostnad för installationen, markarbete osv. Kostnaderna kan variera mycket beroende på omfattning och befintliga förutsättningar. Det kan röra sig om allt från några tiotusentals kronor för en enklare installation, upp till flera hundra tusen om omfattande markarbeten och nya elskåp krävs. Gör en budget där ni inkluderar både engångskostnader (investeringen) och löpande kostnader. Glöm inte heller kostnader för drift av anläggningen.
Bidrag och stöd. Glädjande nog finns det ekonomisk hjälp att få för den här typen av investeringar. Regeringen vill stimulera utbyggnaden av laddinfrastruktur, så bidraget “Ladda bilen” via Klimatklivet (administrerat av Naturvårdsverket) kan täcka upp till 50 procent av kostnaderna, dock högst 15 000 kr per laddpunkt. Det betyder konkret att om ni sätter upp 10 laddboxar och total kostnad är 300 000 kr, kan bidraget stå för 150 000 kr (givet att det är under 15 000 kr per punkt i snitt). Detta bidrag får sökas av föreningen och måste oftast sökas innan projektet påbörjas – kolla Naturvårdsverkets hemsida för aktuella ansökningsdatum och villkor.
Tänk på att ha lite framförhållning: handläggningstiden för bidrag kan vara ett par månader, och ett beviljat bidrag gäller under en viss tid (t.ex. ett år). Ifall ni samtidigt behöver gå via Lantmäteriet för juridiken (mer om det snart) är det klokt att ansöka om bidrag i god tid så att det inte hinner gå ut innan ni får allt klart. Varje medlem kan eventuellt få skatteavdrag för sin del, ifall de betalar sin laddboxinstallation separat – detta kan ni kolla upp när ni beslutat finansieringsmodell. Primärt är dock Klimatklivets bidrag det stora stödet för föreningar.
Fördelning av kostnaderna. En potentiellt känslig fråga är hur kostnaderna ska fördelas mellan medlemmarna. Ska hela föreningen stå för investeringen gemensamt, eller bara de som aktivt vill ha en laddplats? Som utgångspunkt ansvarar alla delägare för gemensamhetsanläggningen och betalar sin andel av gemensamma kostnader – man kan inte välja bort delar av anläggningen som redan beslutats. Om laddinfrastruktur blir en del av anläggningen via beslut, är huvudregeln att alla får vara med och betala (precis som alla är med och betalar för lekplatsen även om inte alla har barn, eller för parkeringsytor även om inte alla har bil). Men det finns lösningar för att hantera rättvisan om inte alla känner att de vill vara med från start.
Ett sätt är att via Lantmäteriet dela upp anläggningen i sektioner, där laddinfrastrukturen utgör en egen sektion som bara de fastigheter som vill vara med i laddprojektet ansluts till. Då fördelas kostnader och ansvar endast på de deltagande medlemmarna, och man kan låta fler ansluta sig till sektionen senare om de skaffar elbil. Tänk på att fler sektioner innebär lite mer administration för styrelsen (t.ex. separat ekonomisk redovisning per sektion), men det kan vara värt det för fridens skull. Det viktiga är att ni är transparenta med upplägget gentemot medlemmarna och motiverar varför ni valt en viss kostnadsfördelning.
Drift och betalningsmodell. Utöver installationskostnaden måste ni planera för driften av laddarna. Vem ska äga och underhålla utrustningen, och hur ska elkostnaden betalas av de som laddar? Några alternativ:
Föreningsdrift: Föreningen äger laddstationerna och ansvarar för underhåll (kontrollera om leverantören erbjuder serviceavtal). Själva elen kan köpas av föreningen som en gemensam kostnad, och sedan debiteras de enskilda användarna för sin förbrukning. Det kräver att varje laddpunkt har mätning av kWh per användare – de flesta moderna laddsystem har inbyggd mätning som man kan läsa av digitalt. Vissa föreningar lägger på ett litet extra påslag per kWh för att täcka slitage och administrationskostnader, andra tar exakt rörligt elpris. Som styrelse behöver ni utforma en policy: kanske fakturerar ni kvartalsvis i efterskott baserat på loggarna från laddsystemet, eller så använder ni ett system där medlemmarna själva kan se sin förbrukning via en app och bli debiterade automatiskt via autogiro. Här gäller det att hitta en praktisk lösning som folk förstår och litar på.
Operatörsdrift: Ni kan också anlita en extern operatör som tar hand om hela laddsystemet åt er. Flera företag erbjuder helhetslösningar där de sköter övervakning, betalning och support mot användarna. Då får medlemmarna exempelvis ett laddkort/app och betalar direkt till operatören vid laddning, medan föreningen kanske tar ut en mindre månadsavgift per användare för själva infrastrukturen. Fördelen är att styrelsen slipper hantera den dagliga driften eller betalningsjakten – allt sköts professionellt. Nackdelen kan vara att det blir något dyrare för användarna per kWh (operatören tar en del av intäkten) och att föreningen har mindre kontroll. Läs på villkoren noga om ni går denna väg: vem äger utrustningen, bindningstid för avtal, etc.
Individuell ägo: I vissa fall överväger föreningar att låta enskilda medlemmar äga sina laddboxar och stå för all driftkostnad själva. Det kan fungera om varje garageplats har koppling till den boendes egen elmätare (t.ex. om garagen hör till respektive hus rent elektriskt, vilket är ovanligt i samfälligheter). Men oftast är all el gemensam, så detta upplägg är inte praktiskt utan omfattande omdragning av el. Dessutom kan det bli en ojämlik situation om kvalitén på installationerna skiljer sig. Generellt rekommenderas en gemensam samordning även om medlemmarna betalar sina boxar, för att säkerställa elsäkerhet och att ingen överbelastar systemet på andras bekostnad.
Juridiska förutsättningar – beslut och tillstånd
Här kommer vi till den kanske mest unika frågan för samfällighetsföreningar: vad krävs beslutsmässigt och juridiskt för att ni ska få genomföra laddprojektet?
Ändring av anläggningsbeslutet. Som nämnt under förarbetet behöver ni kontrollera om laddning omfattas av det nuvarande anläggningsbeslutet. I de flesta äldre beslut från till exempel 1970- och 80-tal står förstås inget om elbilsladdare (det fanns inte på kartan då). Lantmäteriets hållning är tydlig: nya behov i en gemensamhetsanläggning kräver att man ansöker om att lägga till dem i anläggningsbeslutet. Ni måste alltså sannolikt skicka in en ansökan om omprövning av anläggningsbeslutet till Lantmäteriet, så att laddplatser formellt förs in som en del av samfällighetens ändamål. Att ansöka om en omprövningsförrättning låter kanske skrämmande, men det är ett relativt vanligt ärende numera. Räkna dock med att processen tar tid – det involverar myndighetsutredning och formella beslut.
Hyrlösning från en leverantör
En del leverantörer erbjuder föreningen att hyra anläggningen. Då står leverantören för kostnaden av anläggningen, installationen och driften, medan föreningen hyr anläggningen och betalar för tex support, mjukvara och för den löpande förbrukningen av el. Genom denna lösning behöver inte föreningen göra en omförrättning, då det inte är föreningen som äger, förvaltar eller driftar anläggningen.
Vad kostar det?
Lantmäteriet tar betalt per timme handläggning (kring 1600–1900 kr/h), och erfarenhetsmässigt kan det röra sig om kanske 40 timmars arbete om frågan är komplicerad och det finns oenighet. Är alla med på noterna och ni förbereder underlaget väl, kan det gå fortare och därmed billigare. I bästa fall kanske 10–20 timmar. Ni kan inte få ett exakt pris i förväg, men ni kan försöka begränsa kostnaderna genom att göra hemläxan: se till att er ansökan är komplett och att ni internt rett ut så mycket som möjligt av eventuella motsättningar redan innan förrättningen. Lantmäteriet fakturerar i efterhand, och fakturan kan ställas till föreningen (även om myndigheten formellt fördelar kostnaden på fastigheterna i beslutet). Det behövs inte ett stämmobeslut med majoritet för att skicka in en omprövningsansökan – faktiskt kan vilken delägare som helst i princip ansöka om en omprövning hos Lantmäteriet. Men i praktiken bör styrelsen ha stöd från åtminstone en majoritet innan ni drar igång detta, eftersom föreningen oftast står för kostnaden och processen kräver samarbete. Ett tips är att ta ett stämmobeslut på att ansöka om omprövning när ni väl utrett alternativen.
Hur skriver jag ut en artikel?